Vardagen med vanligt kneg

Ja när så det fantastiska året med textilutbildningen var över gav sig vardagen till känna igen.

Nu gällde det att ha inkomst så ett vanligt jobb måste hittas. Hmm...... eftersom jag bor i Hälsingland där arbetsmarkanden inte är så där jättestor började jag blicka åt annat håll. Skidlärare för en säsong kanske skulle vara härligt -- bättre än att vara arbetslös i alla fall!!

Så bar det av till Vemdalsskalet! Med utomhusarbete stärker man både kropp och själ kan jag lova. Att jobba med kroppen, få vara utomhus, äta god mat och sova borde vara alla förunnat.

En solig arbetsdag i Toppliften, Vemdalsskalet. Skidskolgruppen

framför och jag sist för att plocka upp eventuella avfällningar :)

Via jobb som distriktsansvarig säljare på Cefar-Compex numera DJO ( säljer elektroterapi, ortopediska hjälpmedel och rehabiliteringsutrustning) med många mil i bil under ett år kom jag till ett säljjobb på Hudiksvalls tidnings annonsavdelning. Det kändes helt rätt att komma in i en ny bransch och få jobba med marknadsföring. Jag har nu jobbat där under ett år och det känns som om jag landat igen. Det har gett ny energi och nya idéer för mitt senaste och allra roligaste

projekt.

Time to make dreams come true!

Livet är ett äventyr, du vet aldrig vad som väntar bakom

nästa hörn:)/ Billa

Cirkeln är sluten

Klockad kappa i cashmereull med nåltovat mönster på
krage, fickor och ärmslag i turkost och med turkosa
pärlemorknappar. Designad 2005 vid Textillinje Forsa Folkhögskola.

Efter att ha jobbat med att sälja märkeskläder i modebutik under några år övergav jag branschen för att utbilda mig till sjukgymnast. Sen följde många år med arbete i primärvård, företagshälsovård, flygvapnet. 2000 tog jag steget och blev egenföretagare med privatmottagning. Jag jobbade så i fyra år men ödet ville tydligen sparka iväg mig i en annan riktning. En ettårig designutbildning på Forsa folkhögskola hade jag drömt om att få gå. Sagt och gjort ! Ett underbart år med fantastiska kamrater och mängder med kreativa uppgifter. Tygtryck, bild, mönsterkonstruktion och vävning i en härlig blandning. Vi avslutade året med att designa en kollektion kläder. Woow vilken känsla att upptäcka att en tanke i huvudet går att få till en skiss - vidare till raka streck på ett papper för att sen överföras på tyg och fogas samman till ett tredimensionellt plagg !

Minnen

Så här såg playboy-skorna ut ! Vita skinn var väldigt inne för tjejer men de var ju dyrare förstås. Svarta och bruna fanns det också. Byxorna skulle vara så vida att de täckte skorna och bara sulan syntes. Gissa om det var en lycka att bara ha storlek 37 :)!

Åren går

Så går åren med flitigt producerande av sydda och stickade plagg men så plötsligt föddes ungdomskulturen och på marknaden dök det upp modekläder. Utsvängda byxor, korta tröjor, toppar och jeans av " rätt märken" var ett måste! Gul och Blå-jeans , playboyskor, topp från Blommor och bin minns jag särskilt.

Klädintresset föds

Som jag berättade gick Billa och jag ut i skogen för att plocka bär. Efter en stund hittade vi blåbärsskogen och jag matade Billa med blåbär. Hon blev alldeles blå om munnen och till min stora förskräckelse hade klänningen fått stora blåa fläckar. Nu måste vi gå och bada. Vi hittade en liten sjö i skogen och där tvättade jag klänningen.

Nu var det dags att gå hem och jag sprang genom den stora skogen med Billa hängande på ryggen. -Jag blir trött när det gungar så här sa Billa så jag lät henne sova middag en stund medan jag plockade ängsull. Den skulle jag ha till en ny klänning som jag tänkte sy åt henne.

Boken Billa och jag och det faktum att jag växte upp med föräldrar i textilbranschen grundlade mitt intresse för kläder. Mamma sydde allt åt mig och pappa jobbade i herrekipering.

Vid sex års ålder envisades jag med att lära mig sticka. När 60-talet kom var det Barbie som blev den stora inspirationskällan. Mammas tyglåda med stuvbitar var som en enda stor skatt!Svårast var att få till de smala armarna. I värsta fall tog jag loss armarna :)och trädde in de för sig själv innan dockan blev "hel igen".

Billa och jag

Min docka heter Billa. När jag har semester och Billa har lov från skolan så bor vi i en liten stuga som ligger alldeles till vänster om den där skogen på landet. När vi vaknade en morgon och såg att det var varmt och soligt ute så sa jag till Billa. Ta på dig dig din vita klänning och de fina randiga strumporna för vi skall ut i skogen och plocka blåbär.

Äventyret kan börja

Hej,

nu är jag här och äventyret kan börja!

Allting började för längelänge sedan. På den tiden var de flesta bilder svartvita. Verkligheten däremot var vackrare, färgstarkare och mer spännande.

Jag hade fått nöja mig med tecknade böcker men så en dag på 3-årsdagen kommer ett paket med en bok. En fotobok med en sommar saga av Hans Hammarskiöld.

Billa och jag